Att ha en blogg

Jag läser många bloggar. Typ 99% hästrelaterade. 99% skrivs av tjejer. Tjejer som har jobb, hästar, som går på gym, har hus, makar, hundar, barn osv. Jag fattar bara inte hur de hinner med allt?

När man startar en blogg har man världens bästa idéer och världens plan för hur grym denna blogg kommer att bli. Man ser framför sig hur fräsch design man ska ha, hur ofta man ska blogga och hur schyssta inlägg man tänker skriva och INSPIRERA andra. Oooh, ja, inspirera är det man vill. Och man tänker att man ska marknadsföra sin blogg. På Facebook, på Instagram,  på andras bloggar i kommentarsfält. Alltså, man vet precis hur man ska få sin blogg populär!

Sen skapar man sin blogg. Man (läs: jag) skapar en domän som ingen förstår sig på om man inte känner en (Strömpan, wtf liksom?). Men man skrattar lite för sig själv och känner sig underfundig. Fasen vilken kul tjej man är.

Sen börjar man med designen. Man hittar inte alls den designen man vill ha och hade föreställt sig, även om det finns tusen och åter tusen att välja mellan. Det blir ändå inte som man tänkt sig. Man nöjer sig med en design och tänker ”jag ändrar den snart, jag har den här ett litet tag i början bara”. Man lurar alltså sig själv grundligt, man orkar ju liksom aldrig ändra sen, det var tillräckligt svårt att välja första gången ju!

Sen börjar man skriva. Texterna blir aldrig så där sköna som man tänkt sig. Det låter präktigt. Som att man är så j*vla redig hela tiden. Det är man ju inte, det är ju lögn! Och ljuga var ju inte det man hade tänkt sig på sin blogg. Men allt låter så skenheligt liksom. Så försöker man vara lite ironisk istället. Lite rolig sådär. Men det var ju inte en sådan blogg man hade tänkt sig! Den skulle ju vara seriös, och INSPIRERANDE!

Och bilderna. Dem orkar man ju inte redigera och så, som man hade tänkt. Det tar ju skitlång tid ju! Nä, dem slänger man upp lite hafsigt och hoppas att det ser okej ut. Nöjd är man inte. Men det får duga, tänker man.

Man bloggar på. Man vill INSPIRERA som fasen. Man bara köttar inlägg. Sen händer något. Inläggen kommer mer sällan. Ens egen inspiration är borta. Det svalnar liksom. Och till slut är bloggen inte ens sval utan den är bara askgrå och iskall och stendöd. Och inte ett skit av det man hade tänkt sig blev som det skulle.

Och då tänker jag på alla bloggar i världen där innehavarna smattrar ut inlägg efter inlägg och bara sprutar ut sin energi och kreativitet och INSPIRERAR andra, inspirerar MIG till att rida bättre, träna mer, lära mig mer, vara bättre! Jäklar så imponerad jag blir av dessa människor som orkar hålla energin uppe!

Så slår det mig: DE FÅR JU FÖR FAN BETALT FÖR DET OCKSÅ!

Strömpan (låter lite bitter men så illa är det inte)

image

Obs, bilden är redigerad! 😂

Kommentera